Tra la la...

Publicerad 2014-04-17 08:52:31 i Allmänt, Dante Leonberger, Depend, Fiona Leonberger, G.N. Nail Polish, Kicks,

Igår hade jag bestämt mig för att kapa ner mina naglar, och det var väl en himla tur det då det här hände min långfingernagel på jobbet.

Och igår bestämde jag mig för att äntligen testa mina Depend Rough Sweet lack + mitt enda Isadora Sugar Crush lack ihop! De passar otroligt bra till påsken så det var bara att lacka!

Tummen: Depend Rough Sweet 2101 Sweet treat
Pekfinger: Depend Rough Sweet 2094 Sweet sour

Långfinger: Isadora Sugar Crush Cotton Candy

Ringfinger: Depend Rough Sweet 2097 Sweet jelly

Lillfinger: Depend Rough Sweet 2099 Sweet lollipop

3 lager på varje finger, även om det blå och rosa säkert skulle ha klarat 2. Mina favorit av Dependlacken är överaskande nog den gröna! Den har något större (men fortfarande jättesmå) genomskinliga glitter som skiftar svagt i regnbågens färger. Samma glitter finns i det gula lacket, men tyvärr så syns inte glittret lika tydligt som i det gröna. Man kan se det något sånär på bilden nedan.

Jag hade aldrig förstått grejen med strukturlack förrän alldeles nyligen, och nu vill jag typ uteslutande använda det! Vad knäpp man är! :P

Skärtorsdag idag!

Jag älskar påsken, nästan mer än julen! Och jag ser fram emot att umgås med familjerna (min och sambons) och få träffa min älskade lilla gullrumpa Fiona igen imorgon! <3

Fiona är vår andra leonberger som inte bor hos oss längre, utan har flyttat till min svärmor.

Svärmor förlorade sin egen leonberger hastigt i mitten på februari och vi erbjöd henne att låna vår Fiona på obestämd framtid, och efter 2 veckor så hade både svärmor & Fiona bestämt sig för att hon skulle bo kvar där.

Fiona är en underbar men problematisk hund med en otroligt sorglig bakgrund. Omplacerad 7 gånger... I sitt första hem så blev hon misshandlad & misskött, sen hamnade hon som tur var hos vår Dantes uppfödare, som försökte placera ut henne hos flera familjer som tyvärr inte klarade av henne. Och sen hamnade hon hos oss och bodde här i 3 år. Vi gjorde allt vi kunde för att få henne att fungera normalt, men nådde aldrig riktigt fram, även om vi gjorde gigantiska framsteg med henne. Nu bor hon på en får/hästgård utan några direkta grannar ute på landet och har äntligen blivit så harmonisk som hon aldrig kunde bli hos oss (vi bor typ mitt i centrum i en lägenhet). Även om saknaden efter vår knasiga "Fillifjonk-fröken" är enorm, så är det hennes mående som är viktigast för oss och det som gör oss lyckliga.